Viltolycka

För första gången i mitt liv var jag häromdagen med om en viltolycka. En dovhjortskalv fick sätta livet till. Med mig och bilen gick det bra, jag hann i princip stanna och hjorten sprang in i sidan av bilen. Tyvärr kom nog delar av hjorten in under hjulet, det var svårt att se, allt gick väldigt snabbt.

Det jag var säker på direkt efter olyckan var att hjorten var ordentligt skadad, den kunde dock resa sig och lyckades ta sig bort från vägen. Jag gick genast ut ur bilen men kunde inte se någon skymt av den. Som tur var var jag tillräckligt skärpt för att inte gå efter den in i skogen. Det skulle kunna ställa till det för en eftersökshund.

Att veta att ett djur troligtvis ligger och plågar till döds på grund av en själv är ingen kul tanke. Så vid det här laget började jag fundera över var man skulle ringa. Att slå 112 kändes lite dumt, ska jag ta upp telefonplats när det är vissa som ringer som kanske ligger för döden? Jag började med att ringa till polisen i det län jag befann mig, men tyvärr så stämde inte numret jag hittade på eniro. Så då ringde jag alla fall 112. Och det visade sig att det var precis 112 man skulle ringa vid en viltolycka.

Här måste jag berömma denna samhällsfunktion. Jag ringde polisen och berättade vad som hade hänt, jag märkte ut platsen där hjorten sprungit in i skogen, ett par timmar senare ringer en eftersöksjägare och berättar att hjorten legat död 50 meter i från vägen. Bra jobbat!